Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den fromma abbedissan, som infunnit sig i kyrkan kort
efter sedan hon ledsagat den sjuka till sitt rum, hade förstått
att rädda Johannes ur den fångenskap, som hotade honom,
när munkarne upptäckte honom i kyrkan och till sin
förskräckelse funno, att det var en förklädd man. För henne
var det lätt att sätta sig i beröring med den fångne, som
icke dröjde att skaffa sig de underrättelser han åstundade.
Men dessförinnan hade redan fru Richissa lämnat Vadstena
för att draga grefve Hans till mötes; något mera hade icke
abbedissan kunnat upplysa.
Med tunga steg lämnade han det lilla kapellet i
Söderköping och vandrade vägen fram i sydvästlig riktning, i hopp
att här på något sätt få reda på, hvilken väg grefven droge
fram, eftersom hans och grefvens mål i viss mån var det
samma.
Härigenom kom han mot sin vilja att vandra i sonens
fotspår, denne son, för hvars väl han ville gifva sitt
hjärteblod, men hvars åsyn han ville förvägra sig, såsom en ringa
ting för att i någon mån väga jämnt mellan sig och den arma
kvinna, hvars mått af försakelse dock på långt när icke
upphunnes af hans.
Och hvart han gick och hvart han kom, så hörde han
sonens namn på folkets läppar, och därmed förbands hela
deras hopp om bättre dagar. Men han slog snart in på en
väg i mera sydlig riktning för att skaffa sig underrättelser,
om den han sökte dragit sig nedåt Kalmar, dit sannolikt
grefve Hans kunde begifva sig från Köpenham. Ingen hade
dock sett den han sporde om, och efter ett par dagar vände
han åter österut. Ty nu fann han tydligt, att endast någon
af de västra kustländerna kunde vara i fråga. Kanske till
och med ville grefven träffa sin fränka på Oppensten.
Ytterligare hade några dagar härunder förflutit, då han
fick höra talas om en tilldragelse vid Rumlaborg, som väckte
allmän förbittring, och som kom honom själf att begifva sig
norr ut, upp åt det nämnda slottet. Det var sent en
eftermiddag, som han nalkades trakten, där Rumlaborg sträckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
