- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
241

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Du, Erik», sade denne, »du skall följa den ädla fru
Richissa, och därtill tio af eder!» Ryttarne tycktes täfla om
äran att få utföra hans befallning, men han valde unga, raska
karlar, och därpå sade han till den gamla frun:

»Och I skolen taga min häst, ädla fru, han skall gå som
ett lam under eder och glädja sig åt att få betjäna den, som
hans herre aktar. Och när I så kommen till lugn på
Oppensten, så bedjen en bön för Herman Berman, han tränger till
en sådan från fromma läppar!»

I skullen hafva sett, fromme herre, I skullen hafva sett
den ädla frun, när hon tackade höfdingen. Hon gjorde det
väl icke med ord, men hennes öga brann af tacksamhet och
kärlek, som när en moder välsignar sin son! Många af de
män, som stodo omkring, hade tårar i sina ögon, och jag ...
ja, ja ... I gråten, äfven I, och det månden I väl kunna göra
utan att skämmas. Nu kan en dock gråta af glädje ock, ty
nu lärer väl timmen vara slagen för fogden på Rumlaborg!»

Det är svårt att säga, hvem som led mera, patern i detta
ögonblick, eller fru Richissa, då hon räddades af sin son. En
feberfrossa skakade den höga gestalten. Han stod där och
tycktes hvarken höra eller se, fast icke ett ord undslapp hans
öra, och fastän orden antogo form och lif, och handlingen
utfördes om igen framför honom. Men stora, klara tårar
pärlade fram utför hans skägg.

Slutligen, när gubben tystnat, föll hans blick på hästen,
och tårarna från hans skägg regnade ned öfver djuret, som,
där det låg, frammanade rosiga bilder från hans ungdoms
och kärleks solskensdagar midt under vinterkylan och
dödstystnaden i det flyende ögonblickets ve.

»En spade, gamle man!» utropade han. »Djuret här får
icke blifva till byte för rofdjuren.»

Och gubben hämtade en spade från en närbelägen gård,
och snart var arbetet i full gång.

»I kännen då den ädla frun?» sporde den gamle
därunder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0581.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free