Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men de fientliga svennerna trängde på allt mera, och
ropen af de sårade och en och annan, som fått sin bane i
striden, eggade de öfriga till raseri.
»Skona grefvens lif!» hördes riddaren därvid ropa bakom
svennerna. »Med de andra kunnen I göra pinan kort.»
Det ljöd så underligt i skogen, när svärden klungo mot
hvarandra, och marken tycktes sucka under de tunga
hästarnas hofvar.
Då hördes plötsligt på något afstånd ett väldigt
stridsrop, och en mörk skara af många hundra ryttare störtade
med lösa tyglar fram emot de stridande.
»Håll upp, riddar Axel», ropade därvid Herman, »eller
skall här blifva ett stort manfall!»
Riddaren såg de anstormande ryttarne, och inseende
omöjligheten att strida mot så många, när dessa tre gifvit hans
män så mycket att göra, gaf han befallning åt dessa att
draga sig tillbaka.
»Nu, riddar Axel!» utropade Herman och red fram mot
riddaren, »lyster eder nu att fortsätta vapenskiftet, så vill
jag afskilja af mina män så många, att vi blifva jämnstarka,
och det villkoret bjuder jag eder därtill, eftersom I hafven
talat som en riddersman, så skall det stå eder fritt, om I
det hellre viljen, att draga hädan med edra svenner.
Ett villkor måsten I dock uppfylla, det nämligen, att till mig
på stället utlämna Johan Wale, och ännu en, som måste
finnas bland edra svenner, och som hos oss burit namnet
Magnus.»
Riddaren satt länge tyst, och man såg, huru hans ögon
blixtrade bakom hjälmgallret.
»Hvem du än är, Herman Berman», sade han slutligen
och uppslog hjälmen, »som en stigman handlar och talar du
icke, men väl som en riddarelike, och därför skall alltid
gamle Axel Pedersson nämna ditt namn med aktning. I,
grefve Hans, månde nu svara till konungen själf, när han
innan kort kommer till Stockholm. Ditt villkor vill jag
uppfylla, Herman. — Den mannen, som kan skymfa, så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
