Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Munken kastade af sig sin kåpa och visade sin
kämpalika gestalt i en dräkt, som synnerligt bidrog att förhöja
hans lemmars harmoniska bildning. En kort lifrock af mörkt
kläde med uppskurna ärmar, ett bredt bälte omkring lifvet
och benkläderna instuckna i höga stöflar af mörkbrunt läder;
— sådan var hans dräkt. Det fattades blott svärdet, så var
han en fullkomlig herreman.
Grefven såg på honom med en blick, som uttryckte den
högsta förvåning, för att icke säga bestörtning. Han sträckte
fram båda händerna och gick emot honom, som om han velat
vidröra honom och därigenom öfvertyga sig, att hvad han
såg icke var en drömbild.
»Nej, nej», sade mannen, »eder hand skall icke röra den,
vid hvilken frändeblod klibbar! Dock gläder det mitt hjärta,
att I hafven ett minne för mig.»
»Skulle jag då kunna glömma dig, Johan», utbrast
grefven och fattade med rörelse den motsträfviga handen, »glömma
det löfte, jag gaf dig, när du räddade min vilde frändes lif.
Gud vare hans själ nådig, men som en riddersman handlade
icke Rafn von Barnekow.»
»Ringa tycktes dock den tjänsten vara för min hustrus
fader, eftersom just i den tiden han kunde umgås med
tanken att röfva ifrån mig mitt lifs glädje ... Men frid öfver
de döde, grefve ... vi skola kanske snart mötas där uppe
inför den rättfärdige domaren! ... Nu är jag kommen att söka
min hustru ... Hon är här på slottet, hon har dragit eder
till mötes, fast sjukdom och sorg druckit tvemännings i
hennes hjärta ... Jag vill ännu en gång se henne och höra henne
tala till mig ... sedan lära icke heller vi se hvarandra mera
i denna världen.»
»Dina tankar äro sorgsna, Johan ... och olyckan har
hårdt drabbat dig ...»
»Hårdare kanske har hon drabbat eder fränka, hon har
kämpat och lidit mera än hvad jag i min blinda kraft kunnat
drömma om. Och nu står min bön till eder, om I villen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
