Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tala ett ord till henne dessförinnan ... Kanske skulle jag med
min blotta åsyn förkrossa henne.»
»Svårt värf gifver du mig där, och ett som bättre höfves
prästen än mig ... men jag vill dock taga mig det uppå ...»
Och grefven gick, och den sorgsne kastade åter öfver sig
munkkåpan och följde.
I det rum, där fru Richissa vistades, och som var
beläget åt väster, så att kvällsolen kastade en skär ljusflod
genom fönstren dit in, var allt tyst, när de båda männen
nalkades. Golfven voro belagda med mattor, så att deras steg
knappt hördes, och munken stannade i rummet utanför, när
grefven gick in.
I det ena hörnet af rummet, strax nedanom en
Kristusbild, satt den gamla frun i en bekväm karmstol, och solen
omgaf henne med ett egendomligt ljus, så att när man såg
det aftärda, men ännu blida ansiktet, där kufvad smärta och
svikna förhoppningar dvaldes vid sidan af hvarandra, men
där tillika rådde en frid, som tydde på att hjärtat lagt
världens sorger å sido, betogs man ofrivilligt af beundran och
vördnad. Hon satt med sammanknäppta händer, och hennes
blick var riktad på himlens blå, men så drömmande, att det
tycktes blott behöfvas en fläkt, för att hela det ljufva
väsendet skulle förandligas och försvinna.
Grefven stannade innanför dörren. Han vågade knappt
röra sig, och hans hjärta klappade våldsamt. Men slutligen
riktade Richissa sina ögon på honom, och ett mildt leende
sväfvade på hennes läpp.
»Välkommen, frände!» sade hon med matt stämma.
»Hafven I något mera att spörja mig om.»
»Förlåt mig, ädla fränka», började grefven och gick fram
och lade sin hand på henne, »jag har ännu en sak att tala
med eder om ... Månde blott edra krafter stå eder bi!»
»Tala, tala, grefve Hans ... Jag känner mig bättre, än
jag på länge gjort ... Rörer det Agnes, eder dotter, så vet
jag mig dock icke hafva glömt något ...»
»Ja ... I nämnen min dotter, min kära Agnes, Richissa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
