- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
258

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Veten I, jag föreställer mig, att om, det Gud förbjude, min
dotter dragit min vrede öfver sig och därigenom beröfvat mig
sin åsyn under många och långa år ...»

»Tagen eder till vara, frände!» afbröt honom Richissas
milda stämma, »sådant kan ej komma att tima utan genom
edert förvållande ... och då hafven I själf beredt edert straff ...
I hafven icke så hårdt ett hjärta, som mången annan, att I
kunnen bära slik en sorg ...»

»Månde den allsmäktige afstyra slik olycka från mig,
Richissa ... men om så vore, och jag vore sjuk och bräcklig,
som I ären nu, och man komme till mig och sade: din dotter
står här utanför och längtar efter försoning ... Hvad borde
jag göra? ...»

Ett vemodigt leende drog öfver fru Richissas anlete, fast
allvar bodde i hennes öga. Det såg ut, som om hon fattat
sin frände efter orden, men innan hon hann svara, frågade
grefven åter:

»Hvad skullen I göra i ett slikt fall, min fränka?»

»Hvad jag skulle göra ...? Detsamma som mitt hjärta
säger mig, att äfven I skullen göra, grefve Hans, o ... glömma
och förlåta!»

»Men om ett slikt fall hade inträffat med min hustru?»

»Glömma och förlåta!» återupprepade den milda stämman,
men blicken var ej mera så klar, och en lätt darrning
tycktes genombäfva henne. Hon tillade: »I fören mig därmed in
på min egen lefnadsbana, min frände ... äfven jag har sökt
och suckat efter försoning, men o ... den glädjen har flytt
mig ... I ägen kanske rätt att minna mig på denna sak,
men varen trygg, frände ... den ligger i mitt sinne natt och
dag ...!»

»Och om han, som I hafven längtat efter ... om han nu
skulle komma ...»

Grefven hann ej uttala meningen. En blixt lyste i
Richissas öga, och hon sjönk tillbaka mot stolen, som om just
nu den formel uttalats, hvilken var mäktig att lösa hennes
ande ur kroppshyddan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0598.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free