- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
269

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med sina håfvor och sina svenner stigit om bord på sina
skepp och seglat därifrån. När Engelbrekt kom, var
Falkenberg en grushög.

Nu förenades båda härarna, och Engelbrekt drog ned
mot Halmstad, som frivilligt öppnade sina portar, hvarpå
han skyndade ned mot gränsen till Skåne. När han här kom
ridande på stranden af Lagaån, något på sidan af det väl
befästade Laholms slott, fick han på andra stranden se ett
stort läger, som var uppslaget midt emot slottet.

Herman red vid Engelbrekts sida, och han såg en
ljusning af tillfredsställelse i hans anlete.

»Månde jag af uttrycket i ditt anlete, Engelbrekt», sade
Herman, »döma till dina tankar, så komma vi här att strida
på öppen mark?»

»Så vidt som konung Erik själf finnes där borta»,
svarade Engelbrekt och pekade utåt det fientliga lägret, »så
vilja vi här i Guds namn våga en strid.»

»Och huru vet du, att konungen finnes här?»

»Redan medan jag låg framför Axevalla», genmälde
Engelbrekt, »fick jag bud och bref från den ädle riddaren Broder
Svensson, att konungen samlade folk i Skåne, och därför har
jag skyndat hit neder. Dock trodde jag förr, att konungen
skulle dragit oss till mötes inom våra landamären, än att
han skulle bida oss här. Men han må råda för sig! Det
gäller nu att finna en öfvergång öfver ån, sedan vilja vi
pröfva svärden, och månde jag då hafva hållit ord, konung
Erik, att vi ännu en gång skulle mötas.»

En stunds tystnad inträdde, hvarpå Engelbrekt tillsade
Herman att rida upp efter åstranden och söka ett lämpligt
öfvergångsställe, och denne skyndade genast att efterkomma
befallningen. Engelbrekt lät så hären lägra sig, allt efter
som de särskilda afdelningarna hunno fram. Efter väl
förrättadt ärende återkom Herman, och de underrättelser, han
tillika medförde om fiendens ställning, bestämde Engelbrekt
att redan följande dagen gå öfver ån och tåga fram emot
konungens läger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0609.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free