Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla anordningar vidtogos, härens höfvitsmän samlades
och rådslogo, och man bestämde noga, huru hären skulle
öfvergå strömmen och huru anfallet skulle ske. När
öfverläggningen var slut och Engelbrekt åter var ensam, lät han
sadla sin häst, för att själf rida ut och taga öfvergångsstället
och trakten däromkring i skärskådande.
Han stod redan färdig att stiga till häst, då gamle Ulf
kom fram till honom och sade, att en främmande riddare
nalkades. Ett par ögonblick därefter syntes också en ryttare
i sporrstreck komma ilande mot lägret. Han stannade
framför Engelbrekt. Det var Broder Svensson.
»Välkommen, riddare!» sade Engelbrekt och gick emot
den främmande; »föga väntade jag att träffa eder här.»
»I skullen det icke heller hafva gjort, Engelbrekt»,
svarade riddaren, »om icke viktiga underrättelser fört mig hit.»
»Men I ären dock nu löst ur eder fångenskap och
kunnen rida den väg, I själf väljen?»
»Fri är jag, och mitt val är redan gjordt ... Jag följer
eder, Engelbrekt, ty det har blifvit mig klart i det mörka
fängelset, att herreregementet hos oss alltid haft
konungavälde i följe, och mig synes, efter hvad jag hört om eder och
det storverk, I hafven påbegynt, att konungadömet här icke
kan skiljas från Sveriges allmoge. Därför vill jag vara eder
man, så länge min arm förmår föra ett svärd.»
»Det talet klingar godt i mina öron, riddare ... Men
min stig är dock icke strödd med rosor, och det lärer icke
heller eder blifva!»
»Gånge därmed efter som Gud vill ... Motgång skall icke
böja Broder Svenssons sinne eller skilja honom från eder och
från Sverige. Det faller mig dock underligt före», tillade
han efter ett uppehåll, »att mitt första ord till eder skall
blifva en varning.»
»För hvem eller för hvad viljen I då varna mig, riddare?
Jag menar, att vi nu skola med lust skifta svärdshugg med
konung Erik!»
»Konung Erik är nu som bäst på väg till Stockholm!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
