Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men tänk på de planer, som smidas i löndom ...»
»Nej, nej, hustru ... därpå vilja vi inte tänka, Sveriges
herrar och män kunna vara mig gramse, de kunna till och
med hata uppkomlingen, men sveket är dem främmande!»
Dörren till riddarsalen hade öppnats, just som Engelbrekt
yttrade dessa ord, och biskop Tomas visade sig på tröskeln,
samt strax bakom honom Herman Berman. Biskopen kastade
en blick full af beundran och hängifvenhet på den enkla och
flärdlöse mannen och den fromma slottsfrun.
»Hell eder, Engelbrekt, och eder fromma fru!» sade han,
i det han gick fram i rummet, »jag kommer så godt som
oanmäld, men I fån icke räkna så noga med vän-besök!»
»Hafven tack, vördige fader biskop!» genmälde Engelbrekt
och besvarade biskopens hälsning. »Vi hålla fast vid gamla
seder, och i vårt hem har aldrig någon vän behöft anmäla
sin ankomst.»
»Kunde dock hända, att ovän stege öfver tröskeln i väns
skepnad! Minnens I hvad den gamle sjunger:
Så honom gick,
Sorle den godråde,
då i Vigolfs
våld han gaf sig.
Väl han trodde
sin broders bane;
men till svek blef denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
