- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
288

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2f»2

ENGELBREKT ENGELBREKTSSON.

mig böjd för att icke förakta deu inhämtade varningen. Det
var då jag förde mitt bud till eder, och jag uppsatte äfven
en skrifvelse till vördige fader, ärkebiskop Olof, som jag förer
med mig hit i det hopp, att I viljen draga försorg om dess
afsändande. Min pålitligaste sven hade jag då redan sändt
till Stockholm att reda till bostad för mig och mitt folk till
herremötet.»

»Brefvet skall jag draga försorg om», svarade Engelbrekt,
»jag menar, att Herman Berman må föra det till Uppsala,
herr ärkebiskop Olof i händer, och då lärer den komma säkert
fram.»

Under samtalet hade biskopens öga litet emellan hvilat
på tvenne pilar, hvilka hängde hopbundna på väggen vid
fönstret. De voro af en ovanlig form -och något rostfrätta,
men icke förty glänste de i solljuset, som om detta
förträdes-vis älskat att belysa just dem. Samtalet hade dock hittills
afhållit biskopen från att tillfredsställa sin nyfikenhet i
afseende på dessa pilar, men nu reste han sig upp från bänken
och tog dem ned från väggen.

Dörren öppnades i detsamma, och Engelbrekt gick den
inträdande till mötes, så att biskopen lämnades ostörd. Den
nye gästen var grefve Hans, och Engelbrekt hälsade honom
välkommen.

Först därefter fick han ögonen på biskopen, som så
fördjupat sig i granskningen af de båda pilarna, att han icke
gifvit akt på, hvad som tilldragit sig bakom honom. När
Engelbrekt nämnde grefvens namn, vände ban sig om, och
därvid föllo äfven Engelbrekts och grefvens blickar på pilarna,
och båda tycktes på visst sätt gripas af anblicken, dock mest
grefven. Han skyndade fram och fattade ifrigt de båda
pilarna samt granskade dem noga.

»Kännen I dessa pilar, grefve?» sporde Engelbrekt.

»Ja!» svarade grefven utan att taga blicken från deras
guldornament, på hvilka solen lyste med en egen glans.

»De äro af en egen art», inföll biskop Tomas, »och om
jag icke bedrager mig, så förskrifva de sig långt ifrån och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:04:53 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0628.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free