Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år, innan jag träffade honom och hans olyckliga dotter. Hon
gjorde mig då medveten om sin olycka och bad mig rädda
sig, om det stod i min makt. Jag gaf henne mitt löfte, ty
jag ansåg hvarje riddare uppmanad att göra allt för hennes
räddning ur den förfärliga belägenhet, hvari hon befann sig.»
Biskopen och Engelbrekt lyssnade till berättelsen med
den mest spända uppmärksamhet, och den senare visade
genom de växlande uttrycken i sitt ansikte tydligt, huru nära
berättelsens hufvudperson rörde honom.
»Det var kort efter konung Albrekts återkomst ur sin
fångenskap, och den ena lustbarheten aflöste den andra, och
vid alla skulle min olyckliga fränka vara tillstädes. Efter
en sådan, som ägt rum på Schwerins slott, skulle jag sätta
min räddningsplan i verket. Min ende förtrogne var en man,
på hvilken jag fullkomligt litade och som tillhörde en
köpmanssläkt, med hvilken min far stått i mycken förbindelse.
Han hette Erik Bildstein ...»
»Erik Bildstein!» afbröt Engelbrekt.
»Ja ... kännen I honom?»
»Han var min ungdomsvän ...»
»Och nu ... är han månne död, den ädle mannen?»
»Nej ... nej, han lefver än, men är här i våra bygder
känd under ett annat namn.»
»Och det är?»
»Belgsting! ... Men fortsätten I eder berättelse, grefve ...
jag vet, att mannen vid den tiden vistades där ute, men
jag visste icke, att han stått i någon beröring med eder eller
med ...»
»Med Johan viljen I säga ... Med honom hade han heller
intet att skaffa. Nå väl, allt gick efter aftal, och vi redo
allt hvad hästarna förmådde springa från Schwerins slott.
Vi hade dock icke ridit långt förrän vi funno oss förföljda,
och jag igenkände tydligt den gamle Rafn och hans måg
riddar Balzar. Mitt enda hopp stod till en mörk skog, som
vi nalkades; där borde vi kunna befria oss från de
förföljande, menade jag. Men här mötte en ny fara. Skogen dolde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
