- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
295

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Mig lyster dock att höra slutet på eder berättelse,
grefve», inföll biskop Tomas.

»Föga mer har jag att säga», genmälde grefven. »Erik
Bildstein kom från klostret. Han gaf sin häst åt mannen,
som han kände, och samma natt föll riddar Balzar för den
förtviflades svärd. Men armborstet och pilarna lågo invid
den döde krämaren på vägen, och dem tog Erik jämte en
silfverkedja, som varit bunden om likets hals. Hans fader
hade köpt båda delarna af den döde, som på ett bedrägligt
sätt behållit dem.»

»Och Erik Bildstein eller Belgsting ... han behöll dem
äfven?» sporde åter biskopen.

»Ja, men han hembjöd dem först åt konung Albrekt, och
denne gaf honom dem som minne af sig.»

»Så är det då af Belgsting, som I hafven fått dessa pilar,
Engelbrekt?» sade biskopen, vändande sig till denne.

»Ja ... ja, det är af Belgsting», svarade Engelbrekt,
tydligen bemödande sig att bibehålla sitt lugn och att leda
samtalet in på andra ämnen, något som kanske fallit sig svårt,
om icke Herman Berman inträdt i rummet.

Denne mottog med glädje uppdraget att rida till
ärkebiskop Olof, och därefter gingo alla till matsalen, där en
anrättning väntade, som gjorde mor Märta all heder.

Efter måltiden ledsagades de förnäma gästerna till sina
rum, men biskopen tog Herman Berman med sig och
samtalade länge med honom om det ärende, han skulle uträtta
hos ärkebiskop Olof.

»Det är en allvarsam herre», sade biskopen, »och mycket
pröfvad i lifvets skola, helst efter den långa striden med
konung Erik, men han är tillika af ett ädelt sinne, så att
den låga hämnden är honom fjärran liksom de gärningar,
hvilka icke tåla dagens ljus. Att han står på Engelbrekts
och vår sida, är alldeles icke därför, att han genom
Engelbrekt i viss mån kommit till sin ärkebiskopsstol, utan
därför att han i själ och hjärta delar våra åsikter. Han hatar
våld och väld, liksom vi göra det, och den heliga kyrkan har,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free