Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gud bättre, under de gångna åren dragit ett kors lika tungt
som Sveriges allmoge.»
»Jag förstår eder, vördige herre», sade Herman. »Jag
bör ej inför ärkebiskop Olof tala om hemliga stämplingar ...
han är af samma sinnelag som Engelbrekt ...»
»Alldeles ... Men framställ däremot nödvändigheten att
med namn och sigill binda de tvehugsne ... Stämplingar»,
tillade biskopen liksom för sig själf, men såg plötsligt upp
på Herman och lät blicken länge hvila på honom — »jag
känner eder för en ärans man, käre son ... du och jag, vi
vilja vaka för hjälten där inne!»
Herman fattade eldigt biskopens utsträckta hand och
kysste den.
»Här finnas blindskär i farvattnet, son ... och det är mot
dem, som de stora skeppen krossas, icke emot den synliga
klippan, om ock vågorna brottas aldrig så höga kring hennes
hjässa. Konungen med allt sitt lättsinne är en fiende af det
senare slaget, men blindskären ... de äro att söka bland
riksens herrar. Se därför upp, käre son, mitt vapen är bönen,
du är handlingens man, och därmed Gudi befalladt!»
Herman aflägsnade sig och biskopen försjönk i tankar.
Han genomgick för sig själf, hvad han hört grefve Hans
berätta, och han tyckte sig se framför sig den ovanliga pilen,
som i så hög grad fäst hans uppmärksamhet. Han gick fram
och tillbaka i rummet, under det att tankarna fortsatte sitt
tysta arbete. Så kom han att stanna vid fönstret och se ut
öfver slottsmuren och staden, som låg i den klaraste
belysning. Himlen var alldeles molnfri, och fullmånen stod högt
på fästet.
Kring slottet var en fri plats på andra sidan vallgrafven,
där vattnet glittrade i månskenet. Ingen människa syntes
till, men just som biskopen stod där, tycktes en trädstam
liksom dela sig. Biskopen ansträngde sig för att närmare
taga reda på förhållandet, och han såg då, att en man af mer
än vanlig längd befann sig invid eller bakom trädstammen
och litet emellan lutade sig fram. Stundom glänste något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
