Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan lyftade han handen för att bulta på den lilla
dörren, då han hörde en annan dörr bakom sig öppnas och
tillslutas, men så sakta, att det lät mera som ett svar på
hans innersta önskan än som en verklighet, eftersom
människans sinnen ofta pläga gäckas med skenbilder af det, som
uppfyller själen. Herman vände sig om.
Fram emot honom sväfvade andelätt en kvinnoskepnad,
inhöljd i en sid grå kappa, men med ansiktet obetäckt.
Herman, den starke mannen, måste stödja sig mot muren, —
ett så öfverväldigande intryck gjorde åsynen af detta ansikte
på honom. Han ville springa fram, han ville tala, men fot
och tunga voro som förtrollade, blott ögat såg och liksom
drack sig rusigt ur de sköna dragen i detta fina, men bleka
och sorgsna anlete.
Själf var han oigenkännlig i sin munkkåpa med den
djupt neddragna hufvan. Den sköna uppenbarelsen försvann
hastigt som en drömbild. Hon drog också en vid kappan
fastsittande hufva öfver sitt hufvud och vek om hörnet till
den stora gången, som gick längs hela byggnaden. Knappast
mera i stånd att behärska sig, störtade Herman fram, men
gestalten försvann genom en dörr, som ledde utåt
klosterträdgården.
»Agnes!» hviskade Herman och sträckte sina armar mot
platsen, där kort förut den sköna synen visat sig.
Ljudeliga steg af järnklädda fötter bragte honom åter
till sans. Han lade armarna i kors öfver bröstet, som om
han fått någon plötslig ingifvelse, och blef så stående. Stegen
kommo emellertid allt närmare.
»Hitåt, broder», hörde han då en stämma i sidogången
strax bakom sig, »en munk med sporrar har endast en väg
att vandra, och har någon syster förhäxat dig, så lärer hon
vara att finna i morgon lika väl som i dag.»
Därmed gick den talande sidogången i ända och stannade
framför en dörr, på hvilken han slog tre slag. Herman hade
vändt sig om och stod tätt bakom honom. När dörren
öppnades, följdes de åt utför en stentrappa ned i trädgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
