Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sättet att genomföra det. Först och främst, hvem skall
tala med konungen ... jag kan det naturligtvis icke, icke
heller vår frände, herr Krister!»
Riddaren såg sig omkring, och en vacklande skepnad
reste sig upp från en annan karmstol något på sidan bakom
den, hvilken intagits af Krister Nilsson.
»Ädle herrar», hördes en svag, darrande stämma yttra.
»Jag tror mig kunna verka något i detta ärende, jag och min
broder, biskop Knut i Linköping. Väl torde hända, att hans
nådes, konung Eriks, öra nu helst skulle vilja vara tillslutet
för ett ord af min mun, sedan han med hugg och slag tvang
mig och mina medbröder att skrifva brefvet till hans helighet
påfven om arfriket och om vördig fader, ärkebiskop Olof,
hvilket bref, om I dragen eder till minnes, vi tillintetgjorde
genom ett nytt, sedan vi återkommit från Köpenhamn, men
då nu såväl vördig fader, herr ärkebiskopen, som min broder
biskop Tomas äro mindre att räkna på för konungen, så torde
han icke ogärna lyssna till ett råd af mig och biskop Knut.»
»Hafven tack, fromme fader, biskop Sigge», genmälde
Bengt Stensson och bugade sig för den gamle, i kroppsligt
afseende svage biskopen. »Jag tviflar intet, att icke I och
min farbroder biskop Knut skolen kunna inverka på vår herre
konungen.»
»I glömmen dock», inföll riddar Ture Turesson, »att äfven
vördig fader, biskop Knut i Linköping, mottagit slott och län
af bondehöfdingen.»
»Jagande ulf undviker man gärna», hördes biskopens
mjuka stämma genmäla. »Bättre är att taga den kvist, som
faller vid ulfvens framfart, än att af honom slitas i stycken.»
Nu framsteg från andra sidan om herr Krister en man,
som var hufvudet kortare än de andre, men som bugade sig
desto djupare, för att erhålla ordet. Herr Krister nickade,
och mannen trädde fram midt för den reslige riddar Bengt,
som ännu stod kvar vid pelaren.
»Föga välbetänkt är det af mig», sade han, »som nu
öfvergifvit världen och kastat mig i den helige Franciski
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
