Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hviskade till sig själf att vara uppmärksam och drog sig
tillbaka i det närmaste hörnet af rummet, där det redan började
blifva skumt, så att den uppträdande sannolikt icke skulle
kunna urskilja honom i hans grå munkdräkt. Knappt hade
han intagit sin ställning, så visade sig genom luckan på
golfvet hufvudet af den lille munken.
Han såg sig försiktigt omkring och nalkades därpå
dörren för att skynda ut i trädgården. Men just i dörren
möttes han af en skepnad, som Herman, där han stod, icke
genast kunde urskilja, men som, när de båda kommit förbi de
yttersta pelarna och stodo åtkomliga för hans blickar, kom
blodet att stelna i hans ådror.
Det var drömmerskan från rosenhäcken, det var Agnes.
»Se här, stolts jungfru», yttrade munken med läspande
stämma, »se här vägen till frihet och kärlek. Den helige
Franciscus vare lofvad, som ingifvit eder förtroende till mig
... I skolen se, med hvilken glädje jag skyndat att utföra
edra önskningar.»
»Brefvet ... brefvet!» utropade Agnes med mycken
otålighet, och en fin rodnad brann på den marmorhvita kinden.
»Se här», svarade munken, i det han framtog under sin
kåpa ett hopviket och försegladt papper, »han väntar vid
Kedjeskär ...»
Agnes bröt och genomläste de få skrifna raderna. Så
väl hon som munken stod med ryggen vänd mot dörren,
hvarför ingendera märkte, att en hög gestalt närmat sig det
lilla huset och redan stod med foten på tröskeln. Mannen,
som hört de växlade orden, hade dock sannolikt sina skäl
att fortfarande blifva ett osedt vittne. Han drog sig hastigt
tillbaka.
»Heliga Guds moder!» utropade Agnes, sedan hon
genomläst brefvet och sedan hon tryckt det mot sitt hjärta, »råd
mig, säg mig, gif mig ett tecken från din himmel ... Mitt
hjärta är hans för tid och evighet, men skall han smyga sig
till min hand ... Är den väg, som leder till honom, en väg,
hvarpå ditt öga kan hvila ...! För striden bleknar icke min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
