Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brödraskap, och du drager kyrkans svåraste straffdom öfver dig,
om du kommer din hand vid mig ...»
»Så sant jag lefver», genmälde Herman, »kommer du icke
med lifvet härifrån, dolde du ock din eländiga kropp under
ärkeängeln Mikaels mantel.»
Förtviflans mod ingaf mannen utomordentliga krafter.
Han skyndade från pelare till pelare och stod så alldeles
invid den, som var närmast luckan i golfvet. Men Herman
var också i samma ögonblick vid hans sida, och inseende den
förföljdes afsikt att genom golfluckan söka sin räddning, sökte
han med foten tillsluta denna, under det han icke ett
ögonblick förlorade honom ur sikte. Munken låtsade då att fly
ut åt trädgården, men knappt hade han därigenom lockat
Herman från luckan, förrän han pilsnabbt vände omkring
den yttersta pelaren och ilade tillbaka. Med en vighet och
smidighet utan like tog han ett hopp från pelaren ned i
luckan. Herman sprang fram, och ett hugg af hans svärd
träffade munken i sidan, just som denne gled ned i
golföppningen.
Herman stod i begrepp att stiga utför trappan och
fullborda sin blodsdom, då en hand fattade hans och drog honom
bort. Det var Agnes, som efter den första bedöfvande
öfverraskningen gjort våld på sig för att återvinna herraväldet
öfver sig själf.
»Herman, Herman», utropade hon, »lämna den eländige
åt Guds dom eller lagens ... dina händer få icke fläckas af
hans blod ...»
»Säg mig», fortsatte hon, sedan Herman fattat hennes
händer och följt henne fram emot ingången, där solljuset med
sin fulla styrka kunde falla på det bildsköna anletet, »säg
mig, om detta, som tilldragit sig för mina ögon, är en dröm,
eller om den hand, som jag håller i min, verkligen är
Hermans hand ... Så har då Guds moder ännu en gång sändt
dig till mitt beskydd!»
»Gud och hans helgon», afbröt henne Herman, »vare evigt
prisade, som styrde mina steg till detta trädgårdshus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
