- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
331

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

min hand för allmogens skull. Sedan när allt är uppgjordt
mellan konung Erik och Sveriges rike, då må ock jag komma
till tals med honom och i hans händer få öfverlämna Örebro
slott och län och draga åter till mitt berg och min
kopparhytta i Dalarne. Måtte Guds moder och alla helgon unna
mig att rätt snart få njuta af den glädjen, så höre mig Gud
och Sankt Erik konung!»

För de herrar, hvilka smedo sina ränker i mörkret, ljöd
detta tal alldeles obegripligt. Att en man på maktens höjd
frivilligt träder tillbaka, lämnande såsom värdelöst just det,
som af världen anses högst och härligast — det var för dem
lika omöjligt att fatta, som egennyttan förmår att fatta sin
motsats. Det enda, som för dem stod klart och tydligt, var,
att det hinder för uppfyllandet af deras planer, som låg i
Engelbrekts person, med ens försvann; ehuru en och annan,
såsom den sluge Krister Nilsson och hans närmaste —
Oxenstjernorna — genast ville utfinna någon djupare beräkning i
denna handling.

De allra fleste, och främst den ädle herr Hans Kröpelin,
hänfördes af storheten och högsintheten i Engelbrekts
handlingssätt. Man såg till och med tårar fukta den ädle
slottshöfdingens ögon. Massan af de öfriga åhörarne,
köpstadsmännen från Stockholm och bönderna från den kringliggande
bygden, — de förstodo Engelbrekt bäst, i det de togo honom
alldeles efter orden. Så hade han talat till dem mången
gång, så skulle ock en hvar af dem hafva handlat. Det
var ju den enklaste handling, att svärdet hängdes upp på
väggen, när ulfven eller björnen blifvit slagen. Och att
stridens och orons och sorgens och eländets dagar nu fått
en ända — det hoppades, det trodde i denna stund hela det
svenska folket.

Ett väldigt rop från många hundra läppar tolkade de
kringståendes fröjd och deras kärlek till honom, som gjort
fredens dag möjlig för Sveriges land.

Med det rena samvetets lugn och majestät på sin panna
och i sin blick lämnade Engelbrekt herre-ringen och gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0671.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free