- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
340

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ären I viss därpå, riddar Bengt?»

»Fullkomligt viss», blef svaret, »ty en af mitt folk var
händelsevis närvarande när mannen greps.»

»Då lärer mycket kunna ske på Stockholms Slott utan
slottsherrens vetskap?» sporde Cecilia.

»Fången lämnades till slottsfogden ... sannolikt har han
icke under bullret vid detta herremöte ännu hunnit anmäla
detta ärende ...»

»Förhåller sig saken, som I sägen, ädle riddare, så hafver
jag onödigt förspillt eder tid ... jag vill då blott bedja eder»,
tillade hon med ett fint leende, »lägga ett godt ord för mig
hos slottsfogden, att jag må få ett samtal med fången.»

»Öfver slottsfogden lärer icke jag hafva något att säga»,
svarade riddaren leende.

»I underskatten då eder själf, herr Bengt ... men rikets
marsk ...»

»Rikets marsk?» upprepade riddaren skiftande färg och
med ens ett rof för den högsta själsspänning.

»Drotsen eller marsken, menar jag, äger rätt att befalla
på konungens eller rikets slott.»

»Det hafver han, men Sveriges rike äger ännu hvarken
drots eller marsk ...»

»Men i morgon skall både den ene och den andre
utnämnas ... Mig lyster att se, huru I skullen taga eder ut
som riksmarsk ... I hafven dock intet däremot, menar jag?»

»I skämten om viktiga saker, stolts jungfru!»

»Nej, stränge riddare, det är mitt fulla allvar ... det är
min gengåfva, om jag vinner min önskan rörande eder fånge
... förlåten mig, fången i tornet ville jag säga. Eller viljen
I kanske icke mottaga den gåfvan af mig ...»

»Fagrare hand än eder kan icke utdela ett kungligt
ämbete!»

»Nå väl, så skolen I nu aflägga edert prof här inför
mina ögon.»

Cecilia ringde i en silfverklocka, som stod på bordet, och
omedelbart därpå visade sig en vörnadsfullt bugande kertilsven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0680.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free