- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
342

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag går med nöje eder önskan till mötes», svarade
riddaren, »då jag förenar mina ord med edra. Har min ynnest
för eder något värde, fogde, så rätten eder efter stolts
jungfruns tillsägelse.»

Fogden knyckte till med hufvudet, men sneglade
förstulet på riddaren, i det han vände sig om för att gå.

»Vänta mig här nere i förstugan, jag vill själf nu genast
besöka fången», sade därvid Cecilia, som tycktes blifva allt
mera upprörd, ju längre detta samtal fortsattes; hon tillade
därpå vänd till herr Bengt, sedan fogden lämnat rummet,
»eder, stolts riddare, önskar jag ett godt möte med konungen,
till hvilken I nu ärnen eder ... och varen därpå viss, eder
marskvärdighet och fångens frihet äro lika nära släkt som
dag och sol ...»

»Frihet ... fångens frihet, huru skall jag förklara edra
ord ...?» Han är en biltog man, en uppenbar mördare, huru
kan Bengt Stensson hafva något gemensamt med honom. Han
ligger ogild, hvar helst han träffas, ... att han nu är fånge
och icke död, det vållar blott den tillfälligheten, att min sven
var med fogdens folk, då han greps.»

»I kunnen förklara den saken bäst I gitten, riddar Bengt»,
återtog Cecilia med en drottnings hållning i blick och
åtbörder, »men fri och oskadd skall mannen i denna natt lämna
Stockholms slott, eller ock blifven I aldrig Sveriges rikes
marsk!»

»Hvad I där talen, stolts jungfru, står icke mig till
görandes ... konungen kan benåda ...»

»Ja, och konungen skall benåda ... men I skolen meddela
den fångne underrättelsen och sätta honom i frihet, och»,
tillade hon efter ett kort uppehåll, »det skall ske i min
närvaro ... nej, nej ... I behöfven icke gifva mig några
försäkringar ... I hören mitt ord, det står till eder att antaga
eller förkasta. Innan midnattstimmen slår, skall fången vara
fri, eller ock, blir edert marskämbete blott och bart en dröm.
Sägen mig fort, hvilketdera I viljen!»

Den sköna kvinnan var häftigt upprörd, men det låg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free