- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
348

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samtyckt efter vårt bästa samvete, som Gud hafver oss förlänt,
och kunna häruti icke bättre döma; ity råda vi eder det
uppå båda sidor, att I det hålle såsom föreskrifvet står. Vi
besegla nu slika tu bref, ett behåller vår nådige herre konung,
och ett riksens råd af Sverige.»

Om tystnad betecknar samtycke, så måtte detta domslut
hafva tolkat alla de närvarandes innersta tankar rörande de
ifrågavarande ärendena. Men ehuru det var alldeles tyst i
salen, visade dock mången rynkad panna, att beslutet icke
likade alla väl. Konungen själf satt ett par ögonblick
tankfull och lät sin blick öfverfara herrarne. Om det var med
afsikt eller af en slump, som blicken därvid kom att stanna
på herr Bengt Stensson, veta vi icke, men denne ryckte så
häftigt till i guldkedjan om sin hals, att en länk sprang,
och den brustna kedjan hängde om hans finger. Detta var
dock att allt för tydligt visa, huru nära det upplästa beslutet
rörde honom, och huru djupt det gripit honom! Ett matt
leende drog öfver konungens anlete, och säkert skulle flera
än han hafva märkt riddarens grämelse, om icke i detsamma
hofmästaren förkunnat ankomsten af ärkebiskop Olof.

Konungen flög till, där han satt på sin tron, när detta
namn genljöd i hans öra, och det var med en illa dold ovilja,
som han såg den allvarlige ärkebiskopen framträda inför sig.

»Enligt eder vilja, herre konung», började ärkebiskopen,
»kommer jag för att inför eder tillkännagifva, hvilka af
riksens församlade herrar och män blifvit uppsatte på förslag
till de viktiga drots- och marskämbetena. Rösterna hafva i
hemlighet blifvit mig meddelade, och jag har troget bevarat
hvars och ens förtroende, viljandes endast här uppnämna de
tre, hvilka erhållit de flesta rösterna. De äro ...»

Det uppstod någon rörelse i salen, emedan ett par af
de yngre herrarne sökte tränga sig fram, men konungen
vinkade med handen, och det blef åter alldeles ljudstilla.

»De äro», hördes då biskopen, »herr Karl Knutsson (Bonde),
herr Bo Knutsson (Grip) och herr Nils Stensson (Natt och
Dag).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0688.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free