- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
349

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det duger ej», for konungen upp med mycken hetta,
»desse tre äro ju idel unge och opröfvade män. I hafven
misstagit eder på de unge. I skolen mig få tre gamla, som
dustet är slaget af hufvudet!»

Han såg sig omkring bland de församlade, liksom om
han sökte i de kringståendes blickar bifall till sin utsago,
men därpå tillade han:

»Hvarför tagen I icke hellre en äldre man? Jag vill
föreslå tre, herr Krister Nilsson och herr Bengt Stensson
duga väl båda, herr Erengisle Nilsson är ock en dugande
man, menar jag! En af dessa herrar vill jag gärna gifva
eder till drots. Vi vilja åter samlas här i morgon, inhämten
till dess, ärkebiskop Olof, hvilken af de sist nämnde tre
herrarne I viljen hafva, jag skall under tiden tänka ut en
dugande man till marsk.»

Därpå reste sig konungen och steg ned från upphöjningen,
där hans tron stod, samt gick åter genom salen mot dörren
till sina inre rum. Han växlade äfven nu några ord med
en och annan bland herrarne. När han gick förbi biskop
Jöns, sade han:

»Knappast hade jag väntat mig, biskop, att Engelbrekt
Engelbrektsson skulle få behålla Örebro slott.»

»Föga väntade någon det», genmälde biskopen frimodigt,
»men mannen hade många väldiga förespråkare, och sådana
ord yttrades till och med, att värre ondt kunnat inträffa, om
icke detta blifvit i beslutet fästadt.»

»Och hvad värre ondt kunde då inträffa?»

»Förlusten för eder af Sveriges rike!»

Konungen bleknade och vände sig hastigt om, men när
han kom till ändan af rummet, stod där herr Erik
Krummedik, och vinkande till honom att följa sig, försvann han
i sina rum.

Den ene efter den andre af herrarne lämnade slottet, och
den stora salen började blifva tom. En af de siste var herr
Bengt Stensson. Han stod länge kvar på samma plats med
högburet hufvud och den brustna guldkedjan ännu hängande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free