- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
354

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Erik Bildstein och om herr Bengt Stensson gaf honom mycket
att göra och, utan att han ville det, rullades tafla efter tafla
upp för hans inbillning, alla af ett innehåll, som snarare
ökade än minskade hans oro.

Tiden skred långsamt, och han hörde, huru klockorna
både i Bykyrkan och det närbelägna svartbrödraklostret med
dofva dröjande slag förkunnade hvarje full timme. Kort efter
midnatt tyckte han sig höra ett ovanligt buller, som med
ens ryckte honom upp ur sina tankar. Det var, som om
han hört steg, tunga steg, på en knarrande träbro utanför
fönstret till sitt rum. Han satte sig upp i sängen och
lyssnade. Ljudet af stegen blef allt tydligare.

Han sprang upp och fram till fönstret.

*



Kort efter sedan konungen lämnat Ludbert Rogges hus,
stego tvenne kvinnor, tätt insvepta i mörka kappor, utför
trappan till detsamma. Äfven de togo vägen till slottet och
följdes på något afstånd af slottsfogden. De gingo med
skyndsamma steg, och mången borgersman, som mötte dem, vände
sig om för att se, hvart de brådskande kvinnorna ämnade sig.

De försvunno snart i slottets porthvalf, och här
inväntade de slottsfogden, som nu gick före dem för att visa vägen.
Vid inträdet i det stora tornet försåg sig fogden med en
fackla, och efter en lång vandring genom hvälfda gångar och
utför många trappor, hvilka tycktes leda djupt under jorden,
stannade fogden framför en liten järndörr, som såg så hemsk
ut vid fackelskenet, att de båda kvinnorna häftigt ryste till.
Med någon möda öppnades dörren, och fogden gick in med
facklan, som han fäste i en järnring strax vid dörren, hvarpå
han lämnade rum för sina båda följeslagarinnor.

Till en början kunde man knappast se något annat än
de grofva stenarna i en tjock pelare, som stod midt i
fängelserummet; så mörkt var det där inne, och en kall luftström,
som, innan dörren tillslöts bakom dem, hotade att utsläcka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0694.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free