Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skälfvande röst, men då intet svar följde, upprepade hon
namnet.
»Hvem hviskar mitt namn?» hördes en djup stämma
bakom pelaren.
Den kvinna, som talat, lät då sin kappa falla och trädde
fram bakom pelaren. Fackelskenet föll på henne och belyste
henne helt och hållet. Det var en gammal kvinna med milda
och en gång sköna anletsdrag.
»Erik, Erik», utropade hon och utsträckte sina armar
mot den fångne jätten, som långsamt reste sig, »så ser jag
dig dock åter, fast helt annorlunda, än när vi sist sågo
hvarandra där uppe i ditt hem ...»
Fången utsträckte med möda sina af ovanligt stora
järnkedjor fängslade armar, och den gamla kvinnan gömde
ögonblicket därefter sitt hufvud vid hans barm.
En lång tystnad följde, som slutligen afbröts af den
fångne.
»Minn mig icke på forna tider, syster», sade han, »de
äro för evigt sin kos ... jag har ock hunnit vänja mig vid
de tider, som varit onda, ty de hafva varit långa, och goda
blifva de icke mera på denna sidan grafven.»
»Säg icke så, käre broder», snyftade systern, »omöjligt
är det icke ... friheten kan skänkas dig åter, gård och grund
äfven ... och då skola nog, fast sent, goda tider återvända
till dig ...»
»Nej, nej ... ogjord kan icke gjord gärning blifva ...
blott en enda glädje, har varit mig öfrig i lifvet, fast äfven
den varit blandad med galla, den att följa och se storheten
och kraften hos honom, som en gång var min vän, och hvars
namn skall gå till kommande släkten och välsignas, medan
mitt skall dö bort, som om jag aldrig funnits ... se, för
honom ensamt ville jag ännu vinna min frihet åter, för honom
och min stackars, stackars Kerstin!»
En tung suck frampressades öfver mannens läppar, och
han knäppte tillsammans sina händer, medan blicken stelt
fästes på de fuktiga golfstenarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
