- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
357

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Har du då icke en tanke för ditt andra barn, Erik?»

»Mitt andra barn ...?»

»Cecilia!»

»Nämn icke det namnet, Kerstin, så vida du ännu håller
mig kär. Erik Bildsteins Cecilia finnes icke mera, och aldrig,
sedan min mun uttalade förbannelsen öfver henne, har
hennes namn gått öfver mina läppar.»

»Stränge, hårde, olycklige broder! ... Men om hon låge
här för dina fötter, tiggande om nåd och förlåtelse, — säg
broder, säg ... skulle du hafva hjärta att visa henne ifrån
dig?»

»Hjärta! ... Gifve Gud, att aldrig ett hjärta klappat i
detta bröst ... nåd, säger du ... förlåtelse! I Vadstena kloster
där i bönen inför Guds moders anlete skall faderns förlåtelse
hviskas i hans dotters hjärta, där, och endast där!»

Halfkväfda suckar, blandade med häftiga snyftningar,
hördes bakifrån pelaren, och Cecilias bleka, sorgsna anlete
visade sig vid fackelljuset. Hon skred som en skugga fram
till den kedjetyngde fadern och sjönk ned för hans fötter.
Den starke mannens kropp genomfors af en skälfning vid
åsynen af dottern, och en stund stod han med stel blick och
darrande läppar, utan förmåga att göra sig rätt reda för hvad
som tilldrog sig framför honom.

Dottern omslöt med sina armar hans knän och lutade
hufvudet intill dem.

»Har jag brutit, fader», suckade hon och riktade sitt
tårdränkta öga upp mot fadern, »så har jag ock i rikt mått lidit
brottets följder. Döm, men fördöm mig icke ...»

Orden återkallade lif i den gamles blick, och han lade
långsamt armarna i kors öfver bröstet, medan pannan fårades
i djupa veck.

»Stå upp, Cecilia», sade han med en stämma, som tydligt
tillkännagaf stormen i hans inre, men också hans viljas kraft
att behärska den, »med ord kan du icke återvinna din plats
vid din faders hjärta, men genom handling ... en konungs
frilla kan icke vara Erik Bildsteins dotter. Lämna denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0697.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free