- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
360

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slog klockan tolf i den närbelägna Bykyrkan. Han fortsatte
sin vandring fram till adelshusets borgport utan att ägna
någon uppmärksamhet åt riddaren, som på något afstånd följde
honom. Vid borgporten kom en sven emot honom.

»I ären bergsman Erik Bildstein!» sade svennen
vörnadsfullt, »en gammal vän till eder, som nu på morgonen ämnar
draga till utlandet, önskar tala med eder.»

»Och huru känner du, sven, hvem jag är?» sporde jätten.

»Fråga hellre, hvem som i dag på Stockholms slott icke
känner eder», genmälde svennen med samma vörnadsfulla ton.
»I kännen kanske icke mig, men jag såg eder, när I för två
år sedan förde en fånge till köpman Gellink, jag är hans
sven, och det är min husbonde, som önskar tala med eder.
Nämn blott, att det gäller Engelbrekt, sade han, så skall min
vän icke tveka att komma.»

Den reslige mannen tycktes ett ögonblick tveka, men
nickade därefter bifallande till svennen, som följde honom in
i porthvalfvet. Ingendera af dem hade därunder sett, huru
ett stycke bakom dem en liten spenslig skepnad glidit fram
till riddaren och hviskat honom några ord i örat, icke heller
huru ännu längre bort en kvinnoskepnad stod dröjande och
liksom spanande omkring borggården. Vid hennes sida stod
en sven.

»Följ med, Rasmus», hviskade kvinnoskepnaden till denne,
»följ med och se granneligen till, att den frigifne mannen
kommer i åtnjutande af sin frihet.»

Svennen ilade i sin ordning fram till porthvalfvet,
hvarifrån såväl den frigifne som riddaren försvunnit. Det dröjde
något, innan porten öppnades för svennen, och när han väl
kom ut på den öppna platsen framför slottet, stod han
tveksam, hvart han skulle rikta kosan, tills han slutligen fick
se tvenne skuggor försvinna vid det framskjutande hörnet af
Bykyrkan.

De båda skuggorna voro svennen och Erik Bildstein eller
Belgsting, såsom han kallades uppe i Dalarne och såsom han
ännu nämnes i folksägnen. De gingo med skyndsamma steg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0700.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free