- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
362

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den kämpastarke mannen. En liten spenslig man kom fram
med en tänd fackla och lyste fången i ansiktet.

»Väl bekommet, Belgsting», sade han med en mjuk
stämma, »den svage och föraktade kan ock någon gång få ett
ord att säga. Jag skall nu bättre än vid Jungfruhamn minna
eder på Väsby äng och det lilla vänliga rummet, där I för
ett par år sedan lät eder gode vän få sitta i veckor, ja
veckorna fem, och tänka på allt, som fordom timat och som
vållat hans ofärd ... Stigen dristeliga på, rike Belgsting,
stigen dristeliga på ... det samma rummet skolen ock I nu
beträda.»

Sedan han hånleende yttrat detta, gick den lille med
lätta steg trappan uppför, och beväpnade svenner tvungo
Belgsting att följa. Man stannade öfverst på vinden. Här
sköt den lille fackelbäraren upp en dörr, och en smal
gångbro af trä visade sig. Denna gick utom husgafveln upp till
ett litet rum, försedt med galler, allra högst upp under
takåsen. Öfver denna gång fördes fången upp till sitt nya
fängelse.

Denna syn mötte Herman Berman, när han stannade
framför fönstret i sitt rum, som låg strax nedanför på en
knapp famns afstånd från gellinkska huset, framom hvars
gafvel Henrik Klensmeds hus sköt fram så pass långt, att
det yttersta fönstret lämnade en öfversikt af denna gafvel.

Herman igenkände genast Belgsting, och hans första
rörelse var att öppna fönstret, men han hejdade sig ögonblickligt,
inseende omöjligheten att på detta sätt kunna uträtta något,
då det icke fanns någon utsikt att kunna från fönstret komma
upp till gångbron. Han skyndade i stället ned för att komma
ut på gatan och denna väg in i grannens hus. Härunder
försvunno några dyrbara ögonblick, innan han fått någon
af gårdsfolket vaken, och när han väl kom ut på gatan, var
allt i det gellinkska huset tyst och stilla, som om alldeles
intet där tilldragit sig.

Just som han då öfverlade med sig själf hvad som nu vore
att göra, träffades hans öra af raska steg, hvilka närmade sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free