- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
366

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rygga sitt gifna ord och sitt löfte ... Hören I, brorson Bengt,
det synes mig vara tid på att med allvar tänka på bröllop;
vare sig nu, att vi om några ögonblick i eder se Sveriges
rikes drots eller marsk, så är dock ett tillfälle för handen,
som ger ökad glans åt förbindelsen mellan vår och grefvens
ätter ...»

Grefvens stolta och ädla anlete var hvitt som
hermelinsbrämet kring hans violetta sammetskappa, och hans läppar
darrade, när han såg den vilda lidelsefulla elden i riddar
Bengts öga. Gamle herr Krister befriade honom åtminstone
för ögonblicket från att afgifva ett bestämdt svar, i det han
sade:

»Högt fröjdar sig mitt gamla hjärta vid tanken på denna
förbindelse, ty jag menar, att vi alla i botten förstå
hvarandra, och kunna enskilda fördelar förbindas med de
offentliga, så är det ju alltid önskligt. I, Jöns Eriksson», tillade
han därpå, vändande sig till denne och liksom fortsättande,
där han af biskopen blifvit afbruten, »I hafven då talat med
vår nådige herre i detta ärende?»

»Det hafver jag», svarade f. d. fogden med sin vanliga
leende blick, ehuru icke med fullt samma fräcka uppsyn som
fordom, »det hafver jag, och är jag fullt af samma tro som
vår nådige herre, att det hädanefter skall bero på Sveriges
rikes herrar och män, om dessa bönder skola regera i landet,
eller de själfve.»

»Ären I därutinnan icke bättre underrättad, än då I
gåfven mig orätta bud om konungens vilja i höstas sistliden»,
hördes en barsk stämma alldeles vid sidan af Jösse Eriksson,
»så lärer föga vara att lita på hvad I förkunnen.»

Det var den gamle, ståtlige herr Axel Pedersson (Tott),
som tillsammans med sin son Olof först nu kommit in i salen
och, medan de skredo fram genom rummet, kommit att stanna
just vid sidan af dessa herrar, och så nära, att Jösse
Erikssons ord fullkomligt förnummos. De samtalande herrarne
studsade vid riddarens ord, hvilka klungo som en utmaning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:33:49 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engelbrekt/0706.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free