Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifva honom en staf med guldring på och säga honom, huru
han skall förestå sitt ämbete.»
»Stafven skall han genast få», vidtog konungen, »men
ringen kan han icke nu bekomma.»
En liten hvit staf frambars nu till konungen, som räckte
den åt herr Karl, hvilken knäböjande mottog den. Men han
dröjde kvar inför tronen, som om han ännu väntat på något.
Konungen såg frågande på honom.
»Fordom var det sed», sade då herr Karl, »att konungen
gaf rikets drots och marsk någon hjälp i slott och län att
upprätthålla deras viktiga ämbeten.»
»Minnen mig icke på dessa tider, herr Karl Knutsson»,
afbröt honom konungen lifligt, »vi hafva ingen lust att skapa
en ny Bo Jonsson, för att pröfva på detsamma som vår
moders farbroder konung Albrekt.»
»Och huru viljen I då, herre konung, att drots och marsk
skola kunna utöfva den makt, som I hafven förlänat dem,
och som deras ämbete kräfver?»
»Jag vill gifva eder ett råd, herr marsk», sade konungen
med en blick och en min, hvari man ville läsa både hån och
förakt, »akten eder, att I ej utsträcken fötterna längre än
skinnfällen räcker!»
En allmän förstämning följde på dessa konungens ord.
Men ur herr Karls öga sköt en blixt, som kom herr Erik
Krummedik att blekna, och konungen själf lät leendet dö på
sin läpp. Det låg i denna blick något, som påminde om
Engelbrekts hot, när konungen befallde honom icke mera visa
sig för hans ögon.
Omedelbart därpå reste sig konungen och lämnade salen,
och herrarne begåfvo sig hvar och en till sitt, dock
ingalunda så till sinnes som man skulle tro, sedan de nu fått
sin önskan uppfylld att se Engelbrekt skild från
riksstyrelsen och denna lämnad i deras egna händer. Saken var den,
att den makt, konungen lämnat dem, var gifven blott till
hälften. Det var ett tomt sken alltsammans, utan någon
verklig betydelse, och de mer djuptänkande bland herrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
