Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ett molnhaf, hvars vågor blifvit satta i häftig rörelse.
På andra sidan reste sig också en höjd, och äfven där syntes
vägen trampas i den tidiga morgonstunden af någon, som
dock Herman icke kunde rätt urskilja, om det var en karl
eller en kvinna. Han fäste sig icke heller synnerligen
därvid, utan fortsatte sin ridt ned i dalen. Uppkommen på
andra sidan, såg han skepnaden på närmare håll. Det var
en kvinna, och hon hade nu satt sig ned på en sten helt
nära vägen. När Herman kom henne närmare, sprang hon
upp och stirrade på honom med en vild och hemsk blick.
Det var Kerstin, Belgstings dotter.
»Kerstin», tilltalade henne Herman med vek stämma,
»hvad söker du här bland ljungen så arla på morgonen?»
»Kedjan ... Herman, silfverkedjan, som band lyckan och
kärleken vid Kerstins hjärta ... hu, ser du icke blodspåren
här på vägen, ser du dem icke! ... Akta dig, Herman, här
har ulfven gått fram i natt, han hade kedjan om halsen, och
Belgstings koger glänste i månskenet ... hu, räfven var med
... de förde Kerstins fader mellan sig ... Men tyst, Herman,
tyst. De veta icke, att Kerstin följt dem i spåren allt från
Jungfruhamn.»
»Arma flicka», afbröt henne Herman, »sätt dig upp på
Brand, så skall jag föra dig till goda vänner.»
»Ha-ha-ha ... du vill straffa mig, för det jag släppte
räfven lös ... hu, jag arma brottets mö ... min fader har jag
bedragit, min faders vän har jag ock bedragit ... men därför
skall jag vandra blodiga stigar ... snart dock, snart skall allt
vara fullbordadt!»
»Är det Mårten du talar om, Kerstin, ty det har
blifvit mig sagdt, att du hjälpte honom fly från Västerås
slott.»
»Mårten, ja, det är räfven ... han skall hjälpa mig till
ulfven, och nu har jag dem bägge... de skola icke
undkomma.»
»Och hvar är ulfven?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
