Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke släppt sitt tag, och när herr Ture kom framsprängande,
låg Magnus bunden med betslet, som Herman ryckt af hästen.
»Där hafven I slaget», hörde de ankommande den
förtörnade mannen säga, i det han gaf den fallne ett kraftigt
slag med flatsidan af sitt svärd, »där hafven I slaget, som I
ämnaden mig, viljen I aftvå denna skymf, såsom en ärlig
riddare anstår, så stånde det eder fritt, men handsken här i
eder hufvudbonad tager jag utan lott och byte ... I skolen
återfå den ur stolts jungfruns hand eller ock aldrig.»
»Väl att I kommen hit, herr Ture Turesson», sade han
därpå till denne, »den stortalige herr Magnus synes för
ögonblicket tränga till vännevård ... men jag tager eder som vittne
till mina ord.»
Herr Ture steg af hästen och skyndade fram till Magnus,
som låg blödande på platsen. Han hade i fallet stött
hufvudet mot en sten, men var dock fullt medveten om allt hvad
som tilldragit sig, ehuru blodförlusten gjorde honom matt
och kraftlös. Med axelskärpet ombands den fallnes hufvud
så godt sig göra lät, hvarpå han lyftes på hästryggen. Ridten
fortsattes därefter fot för fot fram emot slottet.
Herman stod kvar och såg efter de borttågande, men
stördes i sina betraktelser af en röst, som sjöng långt in i
skogen bakom honom. Det var Belgstings dotter, som
således också nalkades riddar Bengts slott. Ett drag af smärta
flög öfver det vackra anletet, och det förbyttes i vemod, när
hans blick föll på den lilla guldbroderade handsken, som han
höll i handen. När han såg upp, kom en gammal man
ridande uppifrån vägen ned emot honom.
»Väl mött, Herman Berman», sade den gamle, när han
stannade framför drömmaren, »mina ögon hafva i dag skådat
det andra mandomsrönet af eder!»
»Gud signe, Melcher Gjordsson! gå edra vägar åt dessa
trakter?»
»Jag har ridit i viktiga ärenden för min herre, grefve
Hans, och för hans dotter, och kom nu från Tälje slott, där
jag aktat träffa herr Magnus, som red från Stockholm tidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
