- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
384

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i förmiddags strax efter sammanträdet hos konungen. Han
måste hafva tagit en omväg, ty när jag var på slottet, hade
han ännu icke inträffat, och jag red därför att möta honom,
som jag ock gjorde ...»

»Hafven I ock fått edert ärende uträttadt?»

»Nej ... I hafven utfört det i mitt ställe!»

»Jag ...!»

»Det gällde stolts jungfruns handske, som herr Magnus
på ett oridderligt sätt satt sig i besittning af ... Jag hörde
och såg allt, som tilldrog sig mellan eder och honom ... nu
skolen I dock se eder visliga före, Herman Berman, ty herr
Magnus är icke att leka med, och alla hans vägar ligga icke
i öppen dager ... men det är nu saker, som icke röra mig ...
jag spörjer nu eder till, om I viljen gifva mig stolts
jungfruns handske?»

Herman betänkte sig en stund, men så räckte han hastigt
och beslutsamt fram handsken.

»Väl var det min mening att lämna den grefve Hans
själf i händer», sade han, »men så är det bättre, den stolte
grefven månde dock ogärna taga den ur min hand.»

Mildt leende, tog gubben handsken och invecklade den
omsorgsfullt i en duk, som han tog fram under lifrocken.

»I dömen illa om den, hvars lif I hafven räddat,
Herman ... dock skolen I hafva tack för den gärning I gjort i
kväll!»

Gubben nickade vänligt och red i sakta mak sina färde.

Några dagar därefter — det var den 2 november — kom
herr Bengt Stensson ridande till slottet. Han var vid ett
mörkt lynne och lät genast kalla slottsfogden inför sig.
Denne måste noga göra reda för allt, som timat både utom
och inom slottet, och ännu mörkare blef riddaren, när han
fick höra om sin son och dennes ofärd. Herr Magnus hade
dock redan ett par dagar förut lämnat slottet och ridit ned
till Göksholm.»

»Och fången?» sporde slutligen riddaren med mycken
hetta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0724.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free