- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
396

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borgarne, och man fruktade, att de dolda anslagen skulle
bryta lös när som helst.

»Förskräckelsen är stor hos de svenske borgarne», så
slutade Engelbrekt, »de vänta hvarje stund att se de gräsliga
Käpplingemorden åter upprepas, och slottets talrika
besättning, som skall blifva tyskarne till en god hjälp, lämnar
dem ingen ro. Är det därför mitt råd, att vi genast sitta
upp och rida till Stockholm, för att på ort och ställe taga
reda på, huru sig med det ena eller andra förhåller. Den
närmaste faran hotar Stockholm, men det skall sedan falla
dubbelt tungt öfver hela riket, om Stockholm är förloradt.»

En allmän bestörtning fattade alla de närvarande, och
det dröjde en stund, innan någon kom sig för med att yttra
något. Den förste var biskop Knut i Linköping, som dock
framför allt afstyrkte bråda beslut och bråda gärningar. Faran
vore måhända i verkligheten icke så stor, menade han. Efter
honom yttrade sig ett par andra herrar i samma syfte. Till
slut uppstod marsken. Han ville icke förringa faran, sade
han, men han ville framför allt, att riksens råd skulle stå
vid sitt ord, som det nedskrifvit och undertecknat några
timmar förut.

»Vi hafva gifvit konungen betänketid till fastan», [1] sade
han, »komma vi nu dragande till Stockholm, så skall det se
ut, som om vi redan börjat sätta vårt hot i verkställighet.
Vi, som hafva undertecknat brefvet till konungen, kunna,
menar jag, icke annat än högeligen afstyrka detta ärende.»

»Väl är jag icke bland dem, som hafva undertecknat
brefvet», tog då Engelbrekt till orda, »dock anser jag det
därför icke mindre bindande för mig. Men jag ser saken
något annorlunda, än hvad I gören, herr marsk. Hade jag
en dyrbar häst, och jag vet, att hans vårdare står i begrepp
att bedraga mig, så menar jag, att jag förtjänade mycket
tadel, om jag icke toge hästen ifrån honom, äfven om det
skulle ske inom den tid, som jag gifvit honom att betänka


[1] Den 5 februari.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0736.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free