Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bättra sig på. Ingen skada har skett, om vi förebygga
all möjlighet att göra Stockholm något men, tills konungen
hunnit besvara rådets bref. Och något annat är ju här icke
fråga om. Upp därför, ädle herrar, och dragen med mig till
Stockholm! Framför allt måsten I rida med, herr marsk!
Om några dagar kan det vara för sent, och ingen lär väl
vara af den meningen, att Stockholm kan skäras bort från
riket; skall detta kunna räddas, så måste ock Stockholm
räddas, och för den sakens skull är icke ett ögonblick att
förlora.»
Biskop Tomas och Nils Gustafsson yttrade sig därefter
i samma anda som Engelbrekt. Så ock ärkebiskop Olof och
själfve herr Nils Stensson (Natt och Dag), han, som vid så
många tillfällen på det häftigaste tagit parti emot Engelbrekt
och till och med förolämpat honom. Men det var, som om
han ändrat tankar rörande »den listle mannen». Den stolta
trotsigheten fanns väl kvar, men den var lika mot alla, och
det var icke nu första gången, som han öppet uttalade sig
för Engelbrekts mening. Till slut gaf äfven marsken vika.
Man beslöt att genast draga till Stockholm.
Andra dagen därefter kommo samtliga herrarne ridande
emot Stockholm, och svennerna, som de hade med sig,
utgjorde en ansenlig skara. De kommo från södra sidan, och
när de hunnit fram på höjden af »Asöna», som det nuvarande
Södermalm kallades, sågo de stadsportarna stängas och
vindbron uppdragas. En rådplägning följde, hvarpå Engelbrekt,
Karl Knutsson, Gotskalk Bengtsson (Ulf) och Johan Karlsson
(Färla) redo ned mot vindbron, låtande där uppsätta en hatt
på en stång till tecken, att de kommo i fredliga afsikter. På
deras rop utkommo efter en god stund tvenne borgmästare,
båda tyskar, hvilka sågo mycket bestörta ut, och på marskens
fråga, »hvarför de hindrade riksens män att komma in i
riksens stad», svarade de, »att de ville spörja slottsherren, herr
Erik Nilsson».
Det är bekant, huru herrarne upphöllos större delen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
