Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen framför den uppdragna vindbron. [1] Det var en mulen
oktoberdag med genomträngande köld, och en skarp sjövind
förde med sig tjocka snömoln, som urladdade sig öfver staden
och den närmaste trakten. Till slut förlorade de fyra herrarne
alldeles tålamodet, och själfve Engelbrekt tyckte, att det gick
längre, än han väntat.
»I kunnen nu se, herr marsk, om farhågorna voro
öfverdrifna.»
»Så vilja vi härnäst, de goda borgmästarne behaga komma
härut, tala till dem ett annat språk.»
Det var nämligen efter deras andra besök, då de sagt,
»att herr Erik Nilsson ville invänta herr Kröpelin, för att
i hans närvaro samtala med de svenske herrarne».
Engelbrekt red tillbaka ett stycke till sina svenner, hvilka stodo
vid sidan af de andra, något bortom den byggnad, där de
andra rådsherrarne befunno sig. Här växlade han några ord
med Herman Berman och skyndade så åter ned till marsken
framför vindbron. Här fingo de ännu vänta en god stund.
Slutligen kommo borgmästarne, och den ene höll på bruten
svenska ett långt tal, hvars hufvudinnehåll var, att de icke
ville öppna portarna. Men långt innan den värde
borgmästaren hunnit sluta, afbröt honom marsken med dundrande
stämma:
»Kort och godt, borgmästare, I sägen alltså nej till vår
begäran ?»
»Ja», svarade borgmästaren bugande, »konungen har icke
befallt ...»
»Hvad konungen än må hafva befallt», utropade marsken,
i det han red ända inpå den bestörte tysken, »så har mig
riket befallt detta!» Och därmed fattade han mannen i
kragen och red med honom uppför höjden.
Den andre borgmästaren sökte hastigt undkomma ned
till vindbron, som nu var nedfälld, men Engelbrekt anade
hans uppsåt och grep honom, just som han vände sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
