Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförmärkt drog upp en kort knif och skar af tygeln,
hvarmed hästen var bunden vid släden. En stund därefter vände
sig svennen om.
»Guds död, Henrik Smed», utropade han helt bestört,
»eder häst har slitit sig lös!»
Det var kolmörkt i skogen, så att man kunde knappt se
handen framför sig. Henrik Smed steg upp ur släden och
såg sig om och lyssnade åt alla sidor, men intet ljud hördes,
som tillkännagaf, hvar hans häst befann sig. I detsamma
ryckte svennen till tömmarna och körde pilsnabbt sin väg.
Där stod nu den gamle mannen med utsikt att ännu
senare komma till Nyköping, än om han fortsatt vägen till
häst. Han insåg, att han måtte hafva råkat ut för någon,
hvars fördel var förenad med att hindra hans ankomst till
Engelbrekt, och denna tanke försatte honom i ett tillstånd af
den mest pinsamma oro. Förgäfves spanade han efter ljudet
af hästtramp, den listige svennen hade kört ett godt stycke,
sedan han lösgjort hästen, och att hästen icke slitit sig lös,
det fann han utan mycket hufvudbry. Det återstod för
honom intet annat än att fortsätta vägen till fots, och han grep
sig an därmed. Han hade sålunda tillryggalagt ungefär en
half fjärdingsväg, då skogen upphörde att vara så tät, och
han på något afstånd till vänster om sig såg det flammande
skenet af en spiselbrasa. Han beslöt att vandra till den
lilla stugan, om han möjligen där skulle lyckas skaffa sig
en häst.
Den djupa snön gjorde dock vandringen till stugan mera
besvärlig, än han kunde föreställa sig, och just som han trodde
sig komma in på den öppna platsen framför stugan, hindrades
han af ett stort kullfallet träd, som han måste kringgå. Då
hörde han steg vid stugudörren, och han såg tvenne män
färdiga att aflägsna sig därifrån.
»Så lyckades det icke för dig, Elof!» hörde han den ene
säga, en lång reslig karl, och det kunde jag hafva sagt dig
förut. Det villebrådet stod dig för högt ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
