Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag vill åtaga mig det budet, frände!» sade han och
nalkades dörren, sedan han erhållit en bifallande nick af herr
Karl Knutsson.
I detsamma öppnades dörrarna, och Engelbrekt inträdde,
åtföljd af Erik Puke, Broder Svensson och några af de äldre
borgarne. Utanför hörde man tusen röster ropa Engelbrekts
namn, men inne i salen var allt så tyst, som om man sett
en andeuppenbarelse. Engelbrekt själf var allvarlig, nästan
högtidlig; hans omgifning kastade vreda blickar på de
församlade herrarne. Den förste, som mötte Engelbrekts blick,
var Bengt Stensson, som tvärstannat och utan att kunna
tygla sig stampat till med foten mot stengolfvet, så att
klangen af hans sporre var det enda ljud, som afbröt
tystnaden.
Engelbrekt gick med lugna steg förbi den vilde riddaren
och fram emot de öfriga herrarne.
»Viktiga saker hafva timat här i Stockholm», sade han,
vänd till Karl Knutsson, »sedan vi skildes åt, herr marsk,
och längre än vanligt månde vägen häremellan och Nyköping
hafva varit, efter som intet bud hunnit till mig.»
»Sveriges rikes herrar och män», svarade marsken med
härskarens ton och hållning, »hafva valt en höfvitsman för
riket ... hvad hafven I däremot att invända, eller menen I,
att de skulle hafva sändt bud till eder och bedt om lof ...?»
»Så vidt som riksens herrar icke utgöra riket, så svarar
jag ja på edert spörsmål, herre marsk!»
»Månden I då veta, Engelbrekt, att riksens herrar och
män icke vidare vilja veta af eder förmätenhet», genmälde
marsken med häftighet, allt hetare ju lugnare Engelbrekt var.
De öfrige herrarne skockade sig omkring marsken, troget
återgifvande skiftningarna i hans bleka anlete.
»Hvem som här handlat förmätet», svarade Engelbrekt,
»månde framtiden utvisa, och läggen det på hjärtat, ädle
herrar, att I icke spännen bågen högre, än att han håller
samman. Höfvitsman för riket tillhör riket att välja, och
riket utgöres ej blott af höge herrar och prelater, utan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
