Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köpstadsmän och allmoge. Hören mig i lugn, ädle herrar,
och svaren mig, om I tron eder kunna upprätthålla riket
utan alla dessa tusenden, hvilkas ja och samtycke I förakten.
Utan dem är edert höfvitsmans-döme intet värdt.»
»Besinnen, till hvem I talen», röt Karl Knutsson och
tog ett steg fram, »jag äger makt att på stället göra eder
till min fånge ...»
Erik Puke drog vid dessa marskens ord sitt svärd till
hälften ur skidan och skyndade fram, förgäfves hejdad af
Broder Svensson. Engelbrekt vände sig om och vinkade med
handen för att lugna riddarens heta blod. Men Karl
Knutsson var alldeles förblindad af vrede och han lyfte redan sin
hand för att liksom fatta Engelbrekt i kragen, då dörrarna
till salen åter öppnades, och en skara borgare inträdde,
anförde af trenne gråhårsmän, hvilka voro tvenne borgmästare
och Henrik Smed.
De framskredo allvarsamt och nästan högtidligt öfver
salen och stannade framför Engelbrekt.
»Vi borgmästare och råd i Stockholm samt all
menigheten hafva rådgjort och beslutat», sade den ene af
borgmästarne, »att det val af rikshöfvitsman, som herrarne
verkställt utan att höra Sveriges allmoge, är olagligt. Sveriges
konung kan icke väljas utan af de särskilda landskapens
allmoge, så månde det ock vara med den, som skall väljas i
konungs ställe, riket att förestå. Är det därför vår vilja
och begäran till dig, Engelbrekt, att du med oss
sammankallar ett riksmöte, att där välja rikshöfvitsman och sålunda
frälsa oss från inhemsk fiende, liksom du frälsat oss från
utländsk.
Bestörtningen hos herrarne vid dessa ord låter sig
lättare tänkas än beskrifvas. Mången fanns väl, som genast
ville skynda ut och i spetsen för sina svenner hugga in
och göra ned dessa nackstyfva borgare, som djärfdes fatta
beslut och föra ett sådant språk inför riksens herrar och
män; de fleste sågo dock saken från en annan sida och funno
omöjligheten af hvarje motstånd. Engelbrekt, den så innerligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
