Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hatade Engelbrekt, ensam hade afgörandet i sin hand. Ett
ord af honom, och allt det gjorda hade varit ogjordt,
herrarnes val förkastadt och utom all fråga han själf satt i spetsen
för riket.
Engelbrekt stod till utseendet tankfull, ett mål för allas
blickar, en räddningens eller undergångens ängel, allt efter
hvars och ens olika ställning.
»Såsom det har synts eder, redlige män af Stockholms
stad, borgmästare och råd», sade han slutligen, och hans
stämma klang så lugn och varm, »så har det äfven synts
mig, att riksens herrar och män tagit sig oråd för, då de
på egen hand utsett höfvitsman för riket ... dock är det min
tanke, att enighet mellan riksens män är af högre värde, än
att den skulle vedervågas för stundens fröjd att hafva gått
till rätta med öfverträdarne af ett sedan mannaminne glömdt
lagbud, helst som de hafva gjort det i god mening och icke
i ond. Sådan är därför min vilja och mitt råd till eder, att
det gjorda valet månde blifva beståndande; jag är viss därom,
att hade omständigheterna tillåtit ett allmänt riksmöte, skulle
riksens råd hafva sammankallat ett sådant, och hvad som
skett kan på ett blifvande möte bekräftas.»
Med blickar, som skiftade mellan förvåning och
beundran, hörde herrarne den ädle, högsinte mannens tal. Lifligast
var uttrycket i Karl Knutssons sköna anlete. Han tog
ofrivilligt ett steg tillbaka, som om han velat själf bereda rum
för en storhet, hvilken han i hänryckningens första
ögonblick ville vara den förste att underordna sig. Men hvarken
han eller någon annan af herrarne, ej heller de utsände från
borgerskapet, kunde på en lång stund komma sig före med
ett ord.
»Sanna äro dina ord, Engelbrekt», började slutligen den
borgmästare, som nyss talat, en gammal man med
silfverhvita lockar kring ett välbildadt anlete, »men sådan är vår
mening här i Stockholm, och vi tro, att den delas af all
riksens allmoge, att du, Engelbrekt, skall vara riksens
höfvitsman, dig känna vi, med dig hafva vi en gång drifvit de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
