- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
421

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Gästabudet på Tälje slott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VIII.

Gästabudet på Tälje slott.



Det var en mörk februarinatt, då en ensam vandrare
nalkades Tälje slott. Mannen var stor och stark och bar på
ryggen en tung börda, men detta oaktadt gick han med raska
steg framåt. När han kommit fram till vindbron, stannade
han och såg sig försiktigt om åt alla sidor. I slottet
var det alldeles mörkt, endast ur porttornet lyste en matt
ljusstrimma. Vindbron var icke uppdragen, sannolikt hade
någon nyss ridit däröfver. Mannen nedlade hastigt sin börda
och kastade sig ned på marken samt kröp utefter muren ned
under bron. Där stannade han, och det lät, som om han
med något hvasst verktyg arbetat i brostockarna. Efter en
stund visade han sig åter och ryckte pröfvande i kedjorna,
hvilka tjänade att uppdraga bron. Dessa gåfvo efter, men
då släppte han dem genast och kände noga efter med handen,
att ingen bräcka skulle märkas på brostockarna.

Därpå tog han åter sin börda på ryggen och gick fram
öfver bron, i det han lät höra ett slags hvissling. Efter
någon stund öppnades slottsporten, och mannen gick in i
tornet.

»Du kom snart åter, Elof», sade en grof stämma till
honom, just som porten stängdes, »den stora nyckeln har
dock bränt mina fingrar, och hvar stund har jag väntat, att
slottsfogden skulle komma och slå ned mig på fläcken. Du
är en djärf sälle, Elof.»

»Onödig fruktan, Mickel», genmälde Elof, »jag har
riddarens ord på att få gå ut och in, när mig lyster, och
därför, ser du, har slottsfogden anförtrott mig nyckeln i natt.
Nu skall du hafva tack för god vakt, och jag tänker, att vi
kunna taga oss en klunk eller par af det här mjödet, som
fogden låtit mig hämta i staden ... det räcker nog till åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0761.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free