Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Gästabudet på Tälje slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väggen, men han såg tillräckligt för sitt eget lugn, och att
någon frivilligt skulle velat intaga fångens plats, var något
som icke kunde rymmas i hans hjärna.
Emellertid började det blifva lifligt på slottet, svennerna
kommo ut ur borgstugan, och snart var allt i rörelse,
synnerligast i »stegerhuset», som köket då vanligen kallades.
Fram på förmiddagen förkunnade en hornstöt från tornet, att
riddar Bengt anlände, och han hade i sällskap med sig grefve
Hans och den sorgsna Agnes. Riddaren log så godt, när de
redo öfver vindbron, och han skyndade med så höfviska later
att hjälpa stolts jungfrun ur hennes släde.
Grefve Hans följde med en viss oro alla sin dotters
rörelser, och det högtidliga allvaret, som låg utbredt öfver hans
ansikte, skiftade i vemod, hvar gång han såg den underliga
elden i hennes stora öga. Sådan som nu hade han sett henne
en gång förr, det var den minnesvärda Eriksmässodagen på
Kopparberget, då hon förde ett förtvifladt beslut igenom!
Därför gjorde hennes fasta blick och bleka kind ett oroväckande
intryck på honom. Det var, som om lif och eld plötsligt tändts
i ögat på en marmorstod, det var, som om en blixt belyst
ett vinterfält.
Vid middagstiden kommo allt flera gäster, både kvinnliga
och manliga, och rikshöfvitsmannen Karl Knutsson, åtföljd
af många riddare, och bland dem äfven herr Magnus Bengtsson.
Biskop Tomas från Strängnäs hade ock infunnit sig, och
äfven mot honom, som var en uppenbar engelbrektsvän,
visade riddar Bengt en förekommande artighet.
»I dragen bort ur riket, såsom det blifvit mig sagdt»,
yttrade biskopen vid ett tillfälle till grefve Hans.
»Ja», svarade grefven helt kort.
»Väl icke för alltid dock?»
»Nej, nej ... jag kommer väl åter, men jag har mycket
att ordna efter min fränka, fru Richissa, som dog nu i höstas
sistliden ...»
»I hafven alltså icke full visshet med eder själf
härutinnan», inföll biskopen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
