Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Gästabudet på Tälje slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Denne man», sade han därför och antog ett förvånadt
utseende, och den vrede, som han därvid icke lyckades
fullkomligt kufva, tjänade att gifva en vacker färg åt det hela,
»denne man känner jag icke ... han är icke min fånge!»
»Kännen I mig icke, riddar Bengt», sporde Belgsting
med ett uttryck, som tydligt tillkännagaf det djupaste och
mest förkrossande förakt. »Dock var det icke länge sedan
vi talades vid just i denna sal, fast jag då stod inför eder i
kedjor.»
»I faren vill», röt riddaren med lågande blickar, »har
något sådant skett, så har någon af mina svenner gjort det,
och han skall därför lida svårt straff.»
»Hvar så är eller icke, så kommer jag hit», vidtog
Belgsting, »för att återtaga mina kedjor där nere i tornet. Jag
äger icke mycket, som mera lockar mig ut i världen, blott
ett mål vill jag ännu vinna och sedan dö ... se därför
begagnade jag mig af edert, eller om I hellre så viljen, eder
svens anbud att taga en af mina vänner till gisslan, tills
jag återkomme ... den mannen får icke längre för min skull
dväljas i edert torn.»
»Gisslan!» utropade riddar Bengt med en förvåning, som
han icke behöfde låtsa, »I talen i gåtor ... då I, hvad på
mig ankommer, ären fri, så månde jag ej hafva rätt att taga
någon gisslan för eder ... hör hit», ropade han utåt ett
tillstötande rum, och en småsven skyndade därur, »säg till min
fogde, att han genast för mig upp den fånge, som skall finnas
i tornet, men låt kedjorna blifva där de äro.»
Småsvennen försvann, och under det uppehåll, som nu
inträdde, drog grefve Hans Belgsting åt sidan och började
med honom ett lifligt samtal. På andra sidan såg Herman
Berman, med hvilken herr Karl Knutsson likaledes ifrigt
samtalade, grefvens dotter och vid hennes sida den stolte,
obändige Magnus Bengtsson. Marsken märkte till sin
förundran den tankspriddhet, som bemäktigat sig den unge
mannen, men följande hans blick såg han och gissade genast
hvad som föranledde densamma. Huruvida detta ökade eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
