Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Gästabudet på Tälje slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minskade de goda tankar, han fattat om den unge mannen,
kunde man icke af något uttryck i hans ansikte utleta. Blott
vid ett tillfälle, då den sköna grefvedotterns öga tycktes söka
Herman, men plötsligt vändes bort, när det mötte marskens,
drog en skugga öfver dennes drag. Äfven Magnus Bengtsson
tycktes märka, huru grefvedotterns öga nu brann af en
ovanlig glans, och han slungade en förgrymmad, utmanande blick
mot Herman Berman, som väl såg den, men knappast tycktes
vilja lägga märke därtill.
Då inträdde slottsfogden, och strax efter honom en reslig,
starkt byggd bonde, och allas blickar vändes åter på riddar
Bengt.
»Här hafven I fången, stränge riddare», stammade den
rödmosige fogden, knappast vågande se upp, »huru han
kommit i den andres ställe, månde han själf göra reda för.»
»Elof», utropade riddaren, »du, min trogne sven.»
»Trogen har jag väl varit», svarade Elof, »men icke
mera, än att jag hållit min tro till Belgsting och
Engelbrekt.»
Han ville därpå börja redogöra för hvad han gjort med
afseende på riddarens fånge, men afbröts af riddaren, som af
lätt begripliga skäl icke ville, mer än som skett, att denna
sak skulle vidröras. Han sporde därför barskt:
»Säg mig, Elof, så vidt du vet det, hvem har fört i mitt
torn den man, som du räddat?»
»Det vet jag väl», svarade Elof utan betänkande, »det
hafva din skrifvare Mårten och långe Magnus!»
»Nå väl», röt riddaren, »de skola blifva straffade efter
förtjänst. För dem genast i tornet, fogde, i morgon vill jag
döma dem.»
»Ett ord, riddare», afbröt honom härvid Herman Berman,
»i Engelbrekts namn utfordrar jag dessa svenner. Mårten
Skrifvare har rymt ur Engelbrekts fängelse, och långe Magnus
har följt fogden på Borganäs, Johan Wale, och hjälpt honom
bryta den dagtingan, han gjorde med Engelbrekt på
Stegeborg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
