Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Gästabudet på Tälje slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dolkspetsen hade rispat upp klädet, innan den bet sig in i
fastare delar.
Det var svårt att säga, om det var ringen eller
dolkskaftet, som mera fäste grefvens uppmärksamhet vid sig.
Men Herman fattade med säker hand den senare och ryckte
upp dolken samt kastade den till den förvånade mördarens
fötter.
»Där hafven I edert mordvapen, Magnus Bengtsson»,
sade han, »och tacken Guds moder, att jag blef så illa sårad
på muren framför Nyköping, att jag ännu måste bära en
lädergördel under lifrocken!»
Men ringen, som ännu glänste på Hermans bröst, tycktes
besitta en förborgad kraft, att döma af det välde, som den
utöfvade på grefve Hans. Han drog Herman något åt sidan,
och i det han med feberaktig häftighet fattade hans hand,
sporde han:
»Sägen mig, Herman, hvar hafven I fått denna ring?»
»Af min fader», svarade Herman och sökte åter dölja
den dyrbara klenoden, men hejdades af den besynnerliga
rörelsen hos grefven, hvilken tryckte sitt hufvud mot sina
händer och stod några ögoblick utan att kunna säga ett ord.
»Richissa, arma Richissa!» hviskade han därefter djupt
rörd, »hvad ditt hjärta månde hafva lidit ... I ären då Johans
och Richissas son, Herman?»
»Jag är det», svarade Herman, gripen af sorg äfven han
vid tanken på sin fader och moder och den förfärliga kamp,
de haft att genomgå i lifvet. »Ringen här lämnade min fader
åt Engelbrekt att gifva mig, sedan han dragit ut till det
heliga landet!»
»Ringen är en klenod inom min släkt», återtog grefven,
»och kan icke bäras af någon utom densamma utan att vålla
hans död, sådan är sägnen. Den har suttit på min hand,
och jag gaf den åt din fader en gång, då han utförde en
handling, som gjorde honom värdig att erkännas som min
frände, som han dessutom var genom sitt giftermål med
Richissa. Så äro ock vi fränder, Herman ...!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
