Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman / 442 (1893) Author: Carl Georg Starbäck Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Gästabudet på Tälje slott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alldeles handfallen. Om en giftig pil träffat honom midt i hjärtat,
kunde knappast såret hafva haft en sådan verkan.

Äfven sonen stod en stund mållös, men snart krökte ett
hemskt leende dennes läpp, och närmande sig fadern
hviskade han:

»Det är Engelbrekts verk!»

Ill. J. N.[=Jenny Nyström] Framkomna till porthvalfvet sågo både herr Magnus och de båda andra tvenne svenner stå med de lösryckta brokedjorna i sin hand. (Sid. 443.)

Den gamle for till och slog sig med handen för pannan.

»Så månde då fejden gå löst på fullt allvar mellan mig
och denne fördömde man!»

»Och månde alla helgon höra min ed och blekna därvid»,
tillade Magnus Bengtsson, »jag vill icke hvila, förrän jag sett
den lille mannens hjärteblod förrinna!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>