Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Natt och Dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hand och drog henne till sig samt tryckte en kyss på hennes
panna.
En hornstöt hördes i detsamma från tornet, och kort
därefter inträdde en af Engelbrekts män, anmälande en sven
från herr Bengt Stensson på Göksholm. Denne begärde lejd
af Engelbrekt för ett besök, som hans herre ville aflägga hos
honom.
Engelbrekt såg förvånad på svennen.
»Sent trodde jag», sade han, »att din herre ville i godo
dagtinga med mig. Men jag vill gärna gå hans önskan till
mötes ... för att hela hvad brutet är, vill jag göra allt, och
enighet mellan svenske män är nu mera nödig än någonsin.»
Svennen fick det begärda lejdebrefvet och drog sina
färde.
»Jag menar, att bättre tider med klarare sol och ljusare
himmel äro i antågande», sade han en stund därefter, då han
satt omgifven af sin hustru och de båda bergsmännen Johan
Andersson och Kettil från Bispberget. »Vilja sådana män
som herr Bengt på Göksholm falla till föga, så månde vår
sak, vänner, stå på godan grund.»
»Jag sjunger min gamla visa», genmälde Kettil, »så länge
vi få behålla dig, Engelbrekt, skall allt gå bra, men komma
våra herrar till regementet ensamt, så skola de förfuska
alltsammans, och då ve oss, bönder!»
»Men därutinnan faren I vill, både du och alla de
andra», tog Engelbrekt uti med värme, »äfven jag sjunger min
gamla visa, att fädrens Gud skall beskydda vårt land, och
hvilka män han månde utvälja till sina redskap, det kan
ingen af oss veta, eftersom vi icke kunna intränga i hans
rådsslut. Och tro mig, han använder sitt redskap, så länge
han finner det godt, och sedan tager han det bort och väljer
ett annat. Har jag med eder och allmogens hjälp förmått
något uträtta, så är det icke vårt verk, utan Guds och Sankt
Erik konungs, och därför skolen I se och de, som lefva efter
oss, att hvarje tid skall hafva sin man!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
