Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Natt och Dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du måste låta sköta dig af en god läkare, Ulf ... jag
kan icke vänta, men när pater Gislo, som vi genast skola
efterskicka, tillåter det, skall du draga efter mig till
Stockholm ...»
»Engelbrekt», utropade den gamle mannen och ryckte af
sig bindeln, »hvad betyder denna skråma!»
Det visade sig dock, att såret var vida svårare, än den
gamle ville låtsa om. Blodet öfversköljde hans anlete, och
han hade störtat till golfvet, om icke Engelbrekt hunnit fram
och med sin ena arm fattat honom om lifvet. Han tillsade
en förbigående sven att genast tillkalla brodern samt oförtöfvadt
skynda efter pater Gislo, en munk från klostret i staden,
som var bekant för sina insikter i läkarevetenskapen. Nils
Engelbrektsson kom omedelbart därefter och stämde åter
blodflödet genom att anbringa den afkastade bindeln.
Därpå skyndade Engelbrekt ut, sedan han anförtrott
trotjänaren i broderns vård.
»Tag dig till vara för Albrekt, husbonde», ropade Ulf
efter honom, just som han gick öfver tröskeln.
Förstämd stannade Engelbrekt framför sin häst, på hvilken
han varsamt upplyftes af de båda bergsmännen. Bakom höllo
ett par äldre svenner, hvilka skulle följa till båtstaden och
sedan taga Engelbrekts häst med sig samt rida efter de öfriga
svennerna. Desse hade redan lämnat slottet för att rida norr
om Hjälmaren till det vid den sammas östligaste ända
belägna Rosvik, som tillhörde Engelbrekts pålitlige vän,
upplandslagmannen Nils Gustafsson. Engelbrekts hustru satt
också redan till häst.
»Jag väntar, att Herman Berman från Varberg skall
komma hit till slottet i dag», sade Engelbrekt, när han
kommit till rätta i sadeln. »Hälsen honom från mig och
sägen honom, att han månde träffa mig i Stockholm. Dragen
I uppåt hembygden, såsom I väl månden göra, innan jag
kommer åter, så hälsen Kopparberget från mig och tänken
uppå, hvad vi talades vid i går. Vill Gud, så månde jag
komma snart efter!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
