Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Natt och Dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under! Var det icke för denne Albrekt, som gamle Ulf
varnade min fosterfader, och som han hade sett i stallet invid
hans häst, kort innan hästen skulle sadlas.»
På grund häraf vägrades Albrekt inträde på slottet, och
det dröjde ej lång stund, förrän man fick höra buller i staden.
Det var Magnus Bengtsson och hans svenner — fick man sedan
höra, som plundrade all egendom, hvilken tillhörde slottsfolket
och fanns i staden.
Men Herman kastade sig några ögonblick därefter på sin
häst och sprängde fram i riktning mot Göksholm.
Just som han nalkades fram emot den väg, som i nordlig
riktning ledde ut på den halfö, där Göksholms slott var
beläget, mötte han ett långt tåg af bönder, hvilka under strida
tårar buro ett öfverhöljdt lik emellan sig.
Herman stannade och gjorde korstecknet, för att låta
tåget komma förbi. Då kom en af de äldre bönderna fram
till honom och hälsade.
»I ären Herman Berman», sade han, »jag känner eder,
sedan vi lågo för Nyköpings slott, och jag vet, huru dyrbar
han var eder ...»
»Guds död ... hvad viljen I säga», utropade Herman,
plötsligt gripen af en förfärlig aning.
»Vi bära Engelbrekts lik till Mellösa kyrka», återtog
bonden och borttorkade med afvighanden de frambrytande
tårarna.
Herman sporde noga om allt, knappast viljande sätta
tro till hvad han hörde, men bonden berättade, huru han och
en frände sent på natten gått förbi Göksholm, ämnande sig
i båt fara öfver Hjälmaren till norra sidan, och att de då
hade mött herr Magnus, som med en skara fångar dragit till
slottet. Af ett par ord, som fälldes, hade de dragit oråd och
begifvit sig öfver till den lilla holmen och där funnit
Engelbrekts lik. De hade då skyndsamt begifvit sig ut i socknen
och skickat bud till kyrkan, hvars klockor började ringa, och
då hade allmogen samlat sig och hämtat liket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
