- Project Runeberg -  Lärobok i engelska för högre folkskolor, prakt. ungdomsskolor och studiecirklar samt för självstudium /
5

(1924) [MARC] Author: Robert Eugen Zachrisson - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudlära

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ljudlära.
Dĕ engelska språkljuden.
1. Språkljuden äro vokaler (självljud), diftonger (tveljud) och konsonanter
(medljud).
Vokalerna (a, e, i o. s. v.) uttalas klara och tonande utan hinder för
luftströmmen. En diftong (ai, au o. s. v.) består av flere, vanligen två, vokaler
uttalade i samma andedrag. Konsonanterna (k, p, t, f, s o. s. v.) åtföljas
vid uttalet av buller, som uppstår genom att luftströmmen möter hinder.
Jämför uttalet av t (vokal) och / (konsonant). Konsonanter, som bildas
endast med buller, kallas tonlösa (f, s), dĕ, som bildas med buller och ton
från röstbanden i struphuvudet, kallas tonande (v). Jämför det tonande v
med det tonlösa f. Vid uttal av endast v dallrar struphuvudet, så ej vid
uttalet av endast f (utan vokalen e). Det förra kan sjungas, ej det senare.
2. Den engelska stavningen är mycket oregelbunden. En och samma
bokstav kan uttalas på många sätt. Sålunda uttalas a på fem olika sätt i dĕ
fem orden hat (hat), »hatt», name (neim), »namn», last (lahst) »sist», call
(kåhl), »kalla», many (meni), »mången». Många bokstäver uttalas ej alls,
t. ex. k fore n, knee (nih), »knä», och gh inuti ord: right (rait), »rätt».
Den vanliga stavningen kallas även den historiska.
Som hjälp för uttalet användes därför i läroböcker jämte den vanliga
stavningen s. k. fonetisk (= ljudenlig) skrift, i vilken ett och samma ljud alltid
skrives på samma sätt eller med samma bokstäver. Under det att i den
vanliga stavningen det långa å-ljudet skrives med a (fall, »falla»), aw (saw,
»såg»), ough (bought, »köpte») o. s. v., tecknas det i den här använda
fonetiska skriften alltid med åh: (fåhl), »falla», (såh), -»såg», (båht), »köpte».
Man säger därför, att å-ljudet i det engelska ordet fall skrives med a men
tecknas med åh, i saw skrives det med aw men tecknas med åh, i bought
skrives det med ough men tecknas med åh. Skilj alltså alltigenom väl
mellan, hur ett ljud skrives och hur det tecknas. Märk vidare, att den
fonetiska skriften endast skall läsas, ej skrivas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:31:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelska/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free