- Project Runeberg -  Lärobok i engelska för högre folkskolor, prakt. ungdomsskolor och studiecirklar samt för självstudium /
120

(1924) [MARC] Author: Robert Eugen Zachrisson - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatik - Ordklasser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Grammatik.

Ordklasser.


1. Substantiv (tingord) beteckna, vad någon eller något är.
Framför substantiv kan i regel sättas en eller ett. Ex.: en
gosse
, en timme, en stol, en bok, ett arbete, ett ord.
        De flesta substantiv ha olika form för singularis (ental),
då det är fråga om en, ett, och för pluralis (flertal), då det
är fråga om två eller flera. Ex.: en gosse (sing.), två gossar
(plur.), en timme (sing.), flera timmar (plur.), en bok (sing.), två
böcker
(plur.). Ibland användes samma form för singularis och
pluralis, t. ex. ett bord (sing.), två bord (plur.).
        Substantiv, som i ett givet sammanhang ej kunna sättas i
pluralis, kallas massord. Framför massord kan i regel sättas
något eller litet. Ex.: öl, kaffe, smör, guld, järn o. s. v.
        Adjektiv (egenskapsord) beteckna, hurudan någon eller
hurudant något är. De kunna sättas före substantiv, vilka de
beskriva. Ex.: en snäll gosse, den långa timmen, starka stolar,
den engelska boken, ett svårt arbete, allvarliga ord.
        Räkneord äro grundtal, t. ex. en, två, tre, fyra o. s. v. och ordningstal, t. ex. förste, andre, tredje, fjärde o. s. v.
        Pronomen (ersättningsord) ersätta eller stå i stället för
substantiv. Ex.: han, hon, det, jag, någon, ingen o. s. v.
        Verb (händelseord) beteckna, vad som sker eller vad någon
eller något gör. Ex.: Gossen läser, där står stolen, jag slutar mitt arbete, han tar boken. Framför verbets grundform (infinitiven) kan sättas att, t. ex. att läsa, att stå, att sluta, att ta, att ha, att vara, att bliva o. s. v.
        Adverb, se gr. 16.
        Prepositioner, t. ex. till, för, från, i, o. s. v., kunna sättas före substantiv.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:31:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelska/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free